Det här är den tredje liknande enkäten till tehyiter inom specialsjukvården. Enkäten genomfördes i juni-augusti och besvarades av 3 230 personer.
Enligt resultaten har närmare 90 % av de som svarade funderat på att byta bransch. Bland vårdare under 30 år är procenttalet 95 %. Det som lockar till branschbytet är bättre löner samt mindre psykisk belastning.
41 % av de som svarade berättade att deras arbetshälsa ligger på en något eller mycket dålig nivå. Bland vårdare under 30 år rapporterades en dålig arbetshälsa av 52 %. Arbetshälsan har försämrats särskilt på grund av coronan. Hela 89 % av respondenterna under 30 år berättar att coronan har försvagat den egna arbetshälsan.
– Enorma procenttal och saker vi hör alltför ofta. Varningsklockorna borde nu ringa, men beslutsfattarnas och arbetsgivarnas försök att undvika ansvar håller på att leda till det faktum att till och med patienter i arbetsför ålder snart inte får den vård de behöver. De äldres öde vågar jag inte ens tänka på. Trovärdiga lösningar och finansiering för att förbättra branschens attraktions- och kvarhållningskraft behövs genast. Det här är verkligen inte bara en arbetsmarknadsfråga. I sista hand är det statsmakten som enligt lagen bär ansvaret för att trygga social- och hälsovårdstjänsterna, kräver Tehys ordförande Millariikka Rytkönen.
Även ibruktagandet av beredskapslagen under våren 2020 lyftes fram som en orsak till intresset för att byta bransch. Dess betydelse hade till och med ökat från förra höst.
– Vårdarna kommer aldrig att glömma det dåliga bemötandet under coronatiden. Det hela kulminerade på ett tråkigt sätt i beredskapslagen som arbetsgivarna sedan delvis använde på fel grunder för att lappa bristen på vårdpersonal som existerade redan före coronan. Det här kommer att kasta en lång skugga, säger Rytkönen.
Också de unga vårdarnas bedömningar kring huruvida de orkar hela sin yrkeskarriär inom social- och hälsovårdsbranschen väcker stor oro. 71 % av respondenterna under 30 år meddelade i enkäten att de inte kommer att orka arbeta hela sin yrkeskarriär inom branschen. De centrala orsakerna känner vi till. Dålig lön, brist på personal, arbetet uppskattas inte och den psykiska belastningen är för stor.
– Jag är ledsen och arg särskilt för de yngre vårdarnas skull. De är ju den avgörande gruppen som gör social- och hälsovårdstjänsterna i de framtida välfärdsområdena möjliga och som vi borde hålla fast vid med näbbar och klor.
I Tehys enkät utreddes också rekryteringen av vårdare från utlandet samt vårdarnas vilja och motiv till att arbeta utomlands. Drygt hälften av de som svarade har funderat på att börja arbeta utomlands. Som viktigaste motiv nämndes bättre lönenivå och högre uppskattning av branschen.
Det ser ur som att Finland i andra länder ses som ett intressant land när det gäller rekrytering av vårdare. 26 % av de som svarade berättar att de har försökt rekryteras till utlandet. Det finns efterfrågan på vårdare inom bl.a. akutvård, intensivvård samt anestesi- och operationsvård och särskilt på erfarna vårdare. Rekryteringsverksamheten är mycket aktiv och vårdare kontaktas direkt per e-post eller telefon.
– Den finska vårdpersonalen är högt utbildad och finländare har goda språkkunskaper. Det är inte så konstigt att de väcker intresse hos utländska rekryterare. Finland bjuder på utbildning och introduktion till arbetet men tar inte hand om branschens och arbetsplatsernas attraktionskraft för att få vårdarna stanna här. Det är obegripligt, säger Rytkönen.
Mer information:
Tehys verksamhetsledare Else-Mai Kirvesniemi, tfn 050 346 0847
Chefen för Tehys sektion Samhällsrelationer och utveckling, Kirsi Sillanpää, tfn 040 820 7848