Tehy förhåller sig positivt till ökad valfrihet men den får inte öka social- och hälsovårdens kostnader eller hälsoskillnaderna.
I Brommels rapport föreslås att staten skulle ansvara för finansieringen enligt den s.k. kapitationsprincipen med beaktande av befolkningens åldersstruktur och sjukfrekvens. Staten skulle även fastställa vilka tjänster som ska omfattas av valfriheten och på vilka grunder man kan bli serviceproducent. Därutöver skulle staten fatta beslut om klientavgifterna samt principerna för ersättningar till serviceproducenterna.
– Det är positivt att staten har en stark roll vid finansiering och styrning. Enligt Tehy ska man samtidigt noggrant fastställa det så kallade servicelöftet, det vill säga vilka tjänster som omfattas av valfriheten och hur dessa bekostas med offentliga medel, säger Tehys ordförande Rauno Vesivalo.
Arbetsgruppen föreslår fyra alternativa modeller för genomförandet av valfriheten.
– Modellerna ska bedömas utifrån hur bra de svarar på social- och hälsovårdsreformens ursprungliga mål att förbättra tillträdet till vård och få primärvården att fungera. Tehy kräver att man först rättar till de värsta skevheterna, det vill säga fokuserar på primärvården. Valfriheten kan i tillämpliga delar utvidgas till specialsjukvården först i processens följande skede, fortsätter Kirsi Sillanpää från Tehy.
Valfriheten innebär även problem. Det positiva är att avgifterna blir fasta, vilket förbättrar förutsägbarheten. Samtidigt ska man enligt Tehy dock se till att avgiftsnivån inte hindrar personer med många sjukdomar eller små inkomster från att få vård.
– Även medborgarnas möjligheter att välja hälsovårdstjänster kan bli ett problem. Var kan människorna hitta jämförbar och transparent information om tillgängliga tjänster, deras innehåll och kvalitet? Här återstår det ännu mycket att göra, påminner Sillanpää.
Tehy är också orolig för hur de totala kostnaderna kan hållas i schack om det fortfarande finns rum för deloptimering och om systemet inte bygger på behov som utgår från befolkningen och dess hälsotillstånd. Hälsovårdstjänster har en specifik karaktär jämfört med övriga tjänster. Ökad efterfrågan på hälsovårdstjänster är inget meningsfullt mål i samhället.
– När det gäller valfriheten är det viktigt att man också kommer ihåg serviceutbudet kring främjande av hälsa och upprätthållande av funktionsförmåga, där man betonar branschövergripande kompetens samt en reform av arbetsfördelningen bland yrkespersonalen inom hälsovårdsbranschen och att deras kompetens utnyttjas på bästa möjliga sätt, påminner Sillanpää.
Mer information:
Chefen för Tehys sektion samhällsrelationer och utveckling, Kirsi Sillanpää, tfn 040 8207848