De uppgiftsspecifika lönerna för utbildad vårdpersonal ska varje år under ett decennium höjas med 1,8 procent mer än lönerna i mansdominerade branscher. I detta syfte ska 100–150 miljoner euro reserveras årligen för jämställdhet i statsbudgeten under denna period.
– Det är nödvändigt att staten förbinder sig ekonomiskt därför att varken kommunerna eller andra anordnare av social- och hälsovårdstjänster har de pengar som behövs för detta, säger Silja Paavola, ordförande för SuPer.
Problemen med lönejämställdhet kan inte lösas vid arbetsmarknadsbord, eftersom parterna inte längre har något likalönsbelopp till förfogande som vid centraliserade arbetsmarknadslösningar.
För kvinnorna är lönen för regelbunden arbetstid i Finland i snitt bara 83,9 procent av männens lön. Den genomsnittliga månadslönen år 2018 var nästan 600 euro högre för män än för kvinnor.
Det är inte en åsiktsfråga att undanröja löneskillnaden. Såväl internationell och EU-rätt som den nationella lagstiftningen förpliktar till detta. Enligt principen för lika lön i jämställdhetslagen ska lika lön betalas för samma och likvärdigt arbete.
Regeringen och arbetsmarknadsorganisationerna har under åren 2006–2019 förbundit sig till att med likalönsprogram minska löneskillnaden. Under de tretton åren har löneskillnaden mellan män och kvinnor dock minskat med endast cirka fyra procent om året.
– Med förändringar i den takten uppnår man lönejämställdhet först år 2090, vilket inte kan accepteras, påminner Millariikka Rytkönen, Tehys ordförande.
Av arbetskraften inom social- och hälsovårdssektorn är 90 procent kvinnor. Det är klart att de inte kan vänta i årtionden på att jämställdhetslagen verkställs.
Nu måste vi investera i framtiden, om vi vill hålla den finländska hälso- och sjukvården, liksom även äldreomsorgen på en trygg nivå av hög kvalitet. Vårdarbetet är synnerligen belastande. Det är brist på kompetent personal, och branschens dragningskraft försämras oroväckande. Behovet av arbetskraft inom social- och hälsovårdsbranschen ökar efterhand som befolkningen blir äldre.
Erfarenheterna annanstans visar att det är helt möjligt att uppnå målet för lika lön. I Nya Zeeland har man beslutat att höja minimilönerna inom den kvinnodominerade social- och hälsovårdsbranschen med 15–49 procent under fem år. I bakgrunden till beslutet finns en domstolsprocess. I Tyskland beslutade man i år att höja lönerna med åtta procent inom den offentliga sektorn. Man har dessutom allokerat höjningar med hundratals euro till den tyska vårdbranschen för att öka dess attraktionskraft.
Mer information:
intressebevakningsledare Anne Sainila-Vaarno, SuPer, tfn 050 310 1492
intressebevakningsledare Else-Mai Kirvesniemi, Tehy, tfn 050 3460 847