– Social- och hälsovårdstjänsterna har i årtionden varit underresurserade i Finland. Det handlar om en eftersläpande finansiering i miljardklassen jämfört med de övriga nordiska länderna. Konsekvenserna märks för oss alla i form av en allt svårare brist på vårdare, längre vårdköer, en äldreomsorg i kris, överbelastade jourer och så vidare. Pandemin förvärrade problemen ytterligare, konstaterar Tehys ordförande Millariikka Rytkönen.
I flera uttalanden från yrkesverksamma inom branschen har den gångna sommaren enligt Rytkönen beskrivits som den svåraste under efterkrigstiden inom den finländska hälsovården och äldreservicen.
– Vi måste hitta en lösning på vårdarbristen och den utarmade social- och hälsovården. Regeringen måste erkänna fakta. Tilläggsfinansiering för social- och hälsovårdssektorn är absolut nödvändig, allt annat är bara kosmetiskt, konstaterar hon.
Enligt Rytkönen är många av de lösningar på vårdarbristen som beslutsfattarna och arbetsgivarna föreslår, till exempel fler nybörjarplatser eller arbetsbaserad invandring, långsamma metoder. Effekterna syns först om flera år.
– Att förbättra lönerna och arbetsförhållandena är viktigare faktorer, som inverkar snabbare på vårdarbristen. De behandlas som bäst vid arbetsmarknadsbordet, och inte heller där löser sig frågan utan pengar, konstaterar Rytkönen.
En uppskjutning av minimidimensioneringen 0,7 inom äldreservicen skulle i sin tur vara en stor besvikelse enligt henne och skulle i värsta fall driva bort fler vårdare från branschen. Tanken var att förbättra kvaliteten på äldreomsorgen på grund av vårdkrisen. Nu skulle man beröva vårdarna också det här ljuset i tunneln.
– Kommer dimensioneringsmålet 0,7 någonsin att bli verklighet om det nu skjuts upp, frågar hon sig.
Mer information: Tehys ordförande Millariikka Rytkönen, kontakt via specialassistenten, tfn 0400 540 005