– Regeringens linje är kall och brutal. Massiva försvagningar riktas till den kvinnodominerade branschen, som fortfarande är ganska lågavlönad. Sedan börjar man begränsa de grundläggande rättigheterna och den västerländska demokratins metoder att motsätta sig försvagningar som riktas mot arbetstagare. Vart leder allt detta i vårt kära land, frågar Tehys ordförande Millariikka Rytkönen.
Arbetstagarnas och deras fackorganisationers rätt till politiska stridsåtgärder för att motsätta sig de politiska beslut som gäller de anställdas ställning har skyddats med internationella avtal. I ett demokratiskt samhälle kan den begränsas endast när begränsandet är nödvändigt.
Av medborgarnas grundläggande rättigheter tryggar rätten till politisk strejk opinions- och yttrandefrihet samt rätten att sammankomma, som betyder att man har rätt att samlas samtidigt på samma plats för samma avsikt. Inom de branscher som Tehy representerar arbetas oftast i skift dygnet runt och sju dagar per vecka. Utan rätten till politisk strejk har dessa branscher inte en verklig rätt att sammankomma för att motsätta sig ett politiskt beslut vid någon tidpunkt. Den absoluta maximilängden på 24 timmar är särskilt skadlig för sådana branscher.
Tehys medlemmar arbetar även på flera olika håll i landet. Skyddet för rätten att sammankomma förutsätter att det är faktiskt möjligt för arbetstagarna att samlas. Den föreslagna maximilängden på 24 timmar för strejker är så strikt att den inte längre möjliggör arbetstagarnas rätt att sammankomma i ett land av Finlands storlek.
– Inom Tehys avtalsbranscher kan en så strikt begränsning jämföras med förbud av politiska strejker, vilket inte är tillåtet enligt internationella avtal, konstaterar Tehys jurist Jarkko Pehkonen.
Regeringen föreslår också en maximilängd på 14 dygn för övertids- och skiftbytesförbud. Före januari 2024 har man inte sett sådana här övertidsförbud i Finland och veterligen har man inte heller ännu haft ett enda politiskt skiftbytesförbud i Finland. Förslaget för att förbjuda dessa strider grovt mot alla nödvändiga krav på begränsning av grundläggande och mänskliga rättigheter.
Därtill väcker det frågor om övertids- och skiftbytesförbudens rättspolitiska grunderna samt deras relation till målen. När övertids- och skiftbytesförbuden gäller arbetar de anställda under dessa stridsåtgärder enligt sina arbetsavtal. De avslår inte någon arbetsuppgift som ingår deras arbetsavtal utan utför sina regelbundna arbetsuppgifter och sin regelbundna arbetstid.
– Lagförslaget motiverar ändå inte på något sätt vad för en samhällsekonomisk olägenhet orsakas av att arbetstagarna inte går med på att göra övertidsarbete – eller varför samhället eller samhällsekonomin överhuvudtaget bör fungera på övertidsarbete eller skiftbyte, undrar Pehkonen.
Föreslaget om att begränsa stridsåtgärderna till ett visst antal timmar eller dygn motsvarar inte den nordiska eller europeiska modellen. Finland skulle veterligen bli den enda medlemsstaten i EU som strikt i lag begränsar metoden för genomförande och längden på en strejk som omfattas av fackorganisationernas prövningsrätt, till en viss tidsmässig längd. Finland skulle ta en betydande och onödig risk, då den ifrågavarande regleringen strider mot de internationella avtal som förpliktar Finland.
I sitt utlåtande ingriper Tehy också i sympatistrejker ur social- och hälsovårdsbranschens synvinkel. Enligt internationella avtal kan begränsningarna av stridsåtgärder inte stiftas mångdubbelt så att man med olika grunder begränsar rätten att vidta stridsåtgärder flera gånger för att skydda samma sak, såsom till exempel medborgarnas liv och hälsa. Arbets- och näringsministeriet har redan börjat lagberedningen för att trygga skyddsarbetet vid alla arbetskonfliktsituationer. Regeringen håller ändå nu på separat begränsa sympatistrejker med denna samma grund om att skydda liv och hälsa.
– Detta är inte hållbar reglering utan förhastad beredning av lagstiftningen, konstaterar Jarkko Pehkonen.
Tehy betonar också att alla arbetsfredsfrågor och rättegångsförhandling av krav om strejkböter som gäller dem ska på grund av rättssäkerheten och justitieförvaltningens resursfrågor koncentreras till arbetsdomstolen.
Därtill lyfter Tehys utlåtande upp flera missförhållanden i regeringens förslag som gäller bl.a. minimibeloppet för strejkböter, plikten som föreläggs de anställda samt överhuvudtaget brister i konsekvensbedömningen av lagförändringarna och motstridigheter i de nationella avtal som förpliktar Finland och i tillsynspraxis hos den internationella arbetsorganisationen ILO.
Mer information:
Tehys ordförande Millariikka Rytkönen, kontakt via ställföreträdaren för specialassistenten,
Taina Viitala, tfn 040 922 1388, taina.viitala(at)tehy.fi
Tehys specialsakkunnige, jurist Jarkko Pehkonen, tfn 040 531 5464, jarkko.pehkonen(at)tehy.fi