Hos oss i Finland fastställs det i lagstiftningen hur man ska agera på arbetsplatsen när det förekommer våld eller hot om våld i arbetet. Arbetsgivaren måste identifiera och reda ut hot om våld och bedöma betydelsen av det för arbetstagaren samt vidta nödvändiga åtgärder för att minska risken för våld och förebygga våld.
I arbetarskyddslagen, men även i andra lagar såsom lagen om företagshälsovård, finns bestämmelser om våld eller hot om våld i arbetet. Med andra ord måste arbetsgivaren ingripa i våld i arbetet. Det handlar inte om frivillighet, utan lagstiftingen förpliktar arbetsgivaren att vidta åtgärder.
Läs mer om arbetsgivarens ansvar på Knytnäven-kampanjens webbplats.
Våld och hot om våld har en betydande inverkan på arbetsförmågan och orken. Enbart hot om våld är en betydande orsak till psykosocial belastning. Att utsättas för våld i arbetet kan orsaka posttraumatiska symtom – rädsla, ångest och utmattningssymtom, och därtill påverkar det trivseln i arbetet och arbetsmotivationen.
En hotfull eller våldsam situation påverkar inte bara den som drabbas av den, utan därtill hela arbetsgemenskapen, arbetsgivaren och patienterna samt klienterna.
I synnerhet inom social- och hälsovårdsbranschen är våldet allt vanligare
Arbetslivsbarometern 2022 ges ut av arbets- och näringsministeriet och mäter löntagarnas upplevelse av kvaliteten i arbetslivet. I arbetslivsbarometerns enkät ”fysiskt våld på arbetsplatsen” konstateras att observationer och upplevelser av fysiskt våld från kunderna är klart vanligast inom den kvinnodominerade kommunsektorn. Rentav 37 procent hade observerat och 19 procent hade själva drabbats av våld eller hot om våld under det senaste året.
Olycksfallsförsäkringscentralen (TVK) har som lagstadgad uppgift att föra officiell statistik om bl.a. arbetsolyckor och yrkessjukdomar i Finland.
I Olycksfallsförsäkringscentralens analys nr 43 konstateras att arbetsolyckorna har ökat och att de ökat mycket i privata anstaltstjänster inom socialvården år 2021. En tredjedel av arbetsolyckorna orsakas av våld eller skador som en annan person förorsakar. Detta är betydligt mer än genomsnittet inom andra branscher, såsom serviceyrkena där under 5 procent av arbetsolyckorna orsakas av våld.
Anmälningar av våldssituationer leder inte nödvändigtvis till någonting på arbetsplatsen
Enligt en enkät om våld inom social- och hälsovårdsbranschen som Tehy riktade till sina medlemmar år 2021 upplevde flera deltagare att det inte är någon nytta med att göra arbetsskyddsanmälningar, efter de inte leder till någonting på arbetsplatsen.
Om erfarenheten är sådan som deltagarna i Tehys enkät anger, att ”det är onödigt att göra anmälningar”, så är situationen allvarlig.
Eftersom en arbetsskyddsanmälan lämnar spår, ”svart på vitt”, är det viktigt med tanke på den anställdas rättsskydd att göra en anmälan. Att göra en anmälan borde vara en normal del av arbetet. Samtidigt kan det förhindra att en kollega hamnar i en motsvarande situation om man vidtar förebyggande åtgärder.
Likaså måste arbetsgivaren, chefen, behandla arbetsskyddsanmälningar. De får inte lämnas liggande i byrålådan, utan på arbetsplatsen måste man begrunda hur situationen kunde ha förebyggts. Borde man vidta åtgärder som förbättrar säkerheten, så att en motsvarande situation inte upprepas?
Behandlingen av arbetsskyddsanmälningar får under inga omständigheter skuldbelägga någon. Tvärtom ska arbetsgivaren uppmuntra arbetstagarna att göra anmälningar för att förbättra arbetssäkerheten.
Vi får inte normalisera våldet och tänka att våld i arbetet är någonting som hör till inom social- och hälsovårdsbranschen och det pedagogiska området.
Arbetstagare och chefer har olika erfarenheter
Av Johanna Pulkkinens doktorsavhandling Väkivallan uhan hallinta Suomessa sosiaali- ja terveydenhuoltoalan työssä (Hantering av hot om våld i arbete inom social- och hälsovårdsområdet i Finland 2021) framgår att bland arbetstagare och chefer inom social- och hälsovården avviker upplevelserna om hantering av hotet om våld betydligt.
Arbetstagarna upplevde att hotet om våld skulle hanteras klart bättre om cheferna tog arbetstagarnas anmälningar och hotet om våld på allvar och inte ringaktade saken eller fick arbetstagarna att känna sig skyldiga. Likaså framgår det av undersökningen att knappt hälften av de hotsituationer som skett inte hade lett till åtgärder på basis av anmälningarna av dem.
De anställda hade inte heller alltid gjort en anmälan om en hotsituation de varit med om.
Av undersökningen framgår att också arbetsplatsens riskbedömning har en inverkan på upplevelsen av hot om våld. På de arbetsplatser där en bedömning har gjorts upplevde de anställda färre hotsituationer.
Skulle det nu vara läge för arbetsplatserna att stanna upp?
Arbetsgivaren och cheferna har en nyckelroll när det gäller arbetsplatsens kommunikation om arbetssäkerhetsfrågor och om hur viktig den anställdas säkerhet i arbetet är.
Om det uppstår problem måste den anställlda kunna lita på att man får hjälp. När det har förekommit våld eller hot om våld får den anställda inte lämnas ensam, hjälp måste alltid finnas och ges.
Det är ytterst viktigt för arbetsgivaren att göra det klart att våld inte är en fråga om yrkesval, för det är det inte. Den anställda har rätt att hjälpa och vårda andra utan rädsla.
Om arbetsgivaren inte aktivt bekämpar våld och hot om våld uppstår frågan om arbetstagarens möjligheter till en trygg arbetsmiljö. Om arbetsgivaren inte har utarbetat tillräckliga anvisningar, hur ska man då rapportera, behandla och sköta våldssituationer? Eller finns det tekniska hjälpmedel, har man gjort arbetsarrangemang och finns det eftervård för våldssituationer?
Arbetstagaren har också ett ansvar för att bekämpa våld och hot om våld, men om inte arbetsgivaren sköter sina skyldigheter och bekämpar våldet saknar arbetstagaren rentav rättsskydd på arbetsplatsen.
Det är skäl att lyfta huvudet ur sanden, för våld ska inte vara en del av vårdarbetet – någonsin!
Läs mer om våld inom social- och hälsovårdsbranschen på Knytnäven-kampanjens webbplats. Du kan också delta i kampanjen i sociala medier.