I den kommunala sektorn avfärdas lönekraven upprepade gånger, med hänvisning till att det inte finns medel på grund av ett strukturellt underskott. När ett problem definieras som strukturellt, vill man ge intryck av att ingenting kan göras åt saken. Det är som mur, för vilken ingen murbrytare har uppfunnits. I verkligheten är saken helt annorlunda. Att hänvisa till ett strukturellt underskott är antingen omedvetet eller medvetet bedrägeri.
Kommunala intäkter består grovt fördelat mellan skatteintäkter, statligt stöd och kommunala verksamhetssintäkter. Utgifterna bestäms huvudsakligen av lagstadgade uppgifter. Underskottet är skillnaden mellan utgifter och inkomster.
Alla inkomster och utgifter är beslut tagna av människor. Valalternativen är nästan obegränsade. Det handlar inte om strukturer. De finns högst mellan beslutsfattarnas öron.
Majoriteten av kommunens intäkter består av skatteintäkter. Deras storlek bestäms till stor del av storleken på skatteöret. Beslutet fattas i kommunfullmäktige. Det är alltså människors beslut. Definitionen av struktur uppfylls knappast av kommunfullmäktiges blyghet att höja skatterna.
Storleken på statligt stöd bestäms vanligtvis av landets regering i samband med en ramförhandling och regeringsprogramförhandlingar. Alltså: återigen människors beslut. Kommunerna får också en andel av bolagsskatteintäkterna. Storleken på andelen bestäms av landets regering. Under coronakrisen fattades ett snabbt beslut där kommunernas andel av bolagsskatteintäkterna tillfälligt ökades. Samtidigt beslutade regeringen att höja det statliga stödet för kommunerna i coronans avgrund.
Och hur gick det sedan? Kommunernas underskott blev ett överskott. Har kommunerna nu ett strukturellt överskott? Nej, naturligtvis inte. Det är ett överskott baserat på människors beslut.
Den andra delen av det bildade utgifterna bestämmer kommunernas resultat. Lejonparten av kommunens utgifter består av lagstadgade uppgifter. De bestäms genom den demokratiska processen i riksdagen. Så det baseras också enbart på människors beslut.
Kommunerna har därför inte ett strukturellt underskott. Ett eventuellt underskott är resultatet av människors beslut och ingenting annat. Att prata om ett strukturellt underskott döljer problemets verkliga natur. Nästa gång berättigade löneförhöjningskrav besvaras genom att jämra sig över det strukturella underskottet, är det värt att titta på den punkt där skon klämmer: människornas, politikernas beslut.
Om börsen inte öppnas för rättvisa löneförhöjningar som är nödvändiga för att Finlands hälsovårdssystem ska fungera, är det skäl att ta upp frågan med beslutsfattarna. Strukturer är inte orsaken, de är resultatet av mänskliga beslut. Det handlar inte om terminologiskt hårklyveri, för ord är en maktutövning.
Ett strukturellt underskott är ett självförorsakat problem, som huvudvärk vid baksmälla. Knappast skulle någon komma att tänka på att kalla illamåendet efter en ordentligt festad natt för en strukturell plåga.