Social- och hälsovårdsbranschens specialiseringsutbildning behövs inom intensivvården

Den pågående coronakrisen har visat att det finns ett stort behov för specialiseringsutbildning inom social- och hälsovården. Inom specialsjukvården finns ett stort behov för folk med kompetens inom krävande intensivvård och det tar sin tid att skola sig till intesivvårdsexpert.

Image text
Foto: Annika Rauhala

 

Yrkeshögskolorna i sin nuvarande form ger en bra grund för att bli intensivvårdssjukskötare, men man lär sig själva arbetet endast genom att jobba. Intensivvårdssjukskötarens kompetens baserar sig nu och också i framtiden på starka kliniska kunskaper stödda av yrkesutbildningar organiserade av arbetsgivaren. ”Taitava tehohoitaja” -utbildningen vid HUS är ett exempel på en sådan utbildning.

Det föränderliga arbetslivet kräver konstant kompetensutveckling och lagen förpliktigar både arbetsgivaren och arbetstagaren att upprätthålla tillräcklig kompetens till exempel genom kompletterande utbildning. I Finland är det oftast arbertsgivaren som organiserar den kompletterande utbildningen, eftersom det knappt finns nån specialiseringsutbildning inom intensivvården.

I Finland finns det inte en sådan gemensam riksomfattande specialiseringsutbildning som till exempel i Norge där specialiseringsutbildning för intensivvårdssjukskötare är en studiehelhet på 90 studiepoäng. Det behövs en likadan utbildning också i Finland.

En nyutexaminerad sjukskötare lär sig att bli intensivvårdssjukskötare endast genom att arbeta som en och möjligen med hjälp av kompletterande utbildning organiserad av arbetsgivaren och tilläggs- och kompletterande utbildning i några yrkeshögskolor. Praxis varierar mycket och är också lite råddig.


Tehy anser att det behövs specialiseringsutbildning

Social- och hälsovårdsministeriet utarbetade år 2016 ett förslag till utveckling av specialområdena inom det kliniska vårdarbetet, och anestesi- och intensivvårdsarbetet är ett av utvecklingsförslagen. Dessa utvecklingsförslag började ändå inte genomföras då.

Nuvarande tilläggs- och kompletteringsutbildningar motsvarar inte tillräckligt arbetslivets behov och särskilt intensivvården borde få en riksomfattande specialiseringsutbildning.

Möjligheten att förstärka sin kompetens genom specialiseringsutbildning skulle också öka sjukskötarnas engagemang i sina arbetsuppgifter. Det skulle vara önskvärt att specialiseringsutbildningen också skulle synas i sjukskötarnas löner.

Tehy har föreslagit att man använder gamla specialiseringsutbildningar som modell och på det sättet skulle sjukskötarna få specialistkompetens enligt sin specialisering.

Det vore skäl att ta i bruk sådana specialiseringsutbildningar som motsvarar de medicinska specialområdena. På det sättet skulle specialistkompetensen bättre motsvara den kompetens som behövs i arbetslivet nu och i framtiden.