Det var förstås klart att övergången till välfärdsområden innebär organisationsförändringar. Ingen hade väl tänkt att de tidigare verksamhetssätten skulle fortsätta. Hela social- och hälsovårdsreformens syfte är ju att effektivisera verksamheten. Finländarna blir äldre och därmed ökar behovet av social- och hälsovårdstjänster.
Effektivisering innebär att göra saker på nya sätt och spara pengar. Välfärdsområdena upplever ett enormt spartryck. På riksnivå uppgår finansieringsunderskottet till 1,2 miljarder euro, och det måste täckas på något sätt. Många välfärdsområden har redan inlett arbetet och samarbetsförfaranden pågår.
Samtidigt som välfärdsområdena ska spara måste de fundera hur de kan hålla kvar sin vårdpersonal. Förmågan att hålla kvar personal kan faktiskt bli ett problem om man exempelvis lägger ned verksamhetsställen eller hela sjukhus och de anställdas arbetsresor blir tiotals kilometer längre.
Arbetsgivaren kan inte göra ändringar bara genom att fatta beslut om dem, utan måste följa samarbetslagen. Arbetsgivaren måste förhandla om förändringarna med representanter för de anställda innan beslut fattas. Förhandlingarna sker i form av samarbetsförfarandet. Syftet med förhandlingarna är att tillsammans fundera på lösningar till frågor. Det lönar sig för arbetsgivaren att lyssna noga på personalens synpunkter. Som det så ofta sägs är det personalen som känner till arbetet bäst.
Samarbetsförfarandet är en stor osäkerhetsfaktor. När man lägger sig på kvällen undrar man i många tehyiters hem hur arbetet ser ut nästa år. Korrekt information hjälper åtminstone lite när osäkerheten är stor. Det lönar sig för tehyiter att läsa fackavdelningens meddelanden från samarbetsförfarandet. Tehys förtroendeman är alltid tillgänglig. Det lönar sig att vända sig till förtroendemannen i synnerhet om arbetsgivaren erbjuder nya uppgifter, en ny arbetspunkt eller andra förändringar och kräver en underskrift på ett nytt arbetsavtal.
Tehyiter kan alltid (precis alltid!) ta med förtroendemannen om arbetsgivaren kallar en till ett möte som behandlar ärenden som gäller anställningsförhållandet. Det lönar sig aldrig att direkt skriva på ett nytt arbetsavtal. Man kan alltid be om betänketid, och även här är förtroendemannen ett stöd.
Och till sist en anspråkslös fråga till landets regering, som har fattat beslut om välfärdsområdenas finansieringsramar: hur smart är det att med ilfart driva igenom en stor mängd besparingar? Skulle det inte egentligen vara bättre att göra de utredningar som behövs med omsorg och att stanna upp ens lite längre för att fundera på nya verksamhetssätt? Om man nu med de snabba sparåtgärderna mister den guldvärda vårdpersonalen till den privata sektorn eller till andra branscher, så blir det inte lätt att få dem tillbaka för att rädda de offentliga social- och hälsovårdstjänsterna.