Nu om någonsin måste riksdagsledamöterna som väljs fokusera på att trygga och förnya social- och hälsovårdstjänsterna. Ni måste kunna förändra framtiden till det bättre.
Tehy har sammanställt ett eget paket för er blivande beslutsfattare, Förändringskraftsmodellen (Muutosvoima-malli, på finska), för att tydliggöra beslutsfattandet. Vi ger de nya riksdagsledamöterna tre hårda och samtidigt enkla sätt till att förbättra social- och hälsovårdstjänsterna: pengar, spelregler och kompetent personal (på finska).
Vi börjar med pengar. Utan tillräcklig finansiering går det inte att ordna högklassiga social- och hälsovårdstjänster. I Finland ligger social- och hälsovårdsfinansieringens andel av bruttonationalprodukten klart under nivån i övriga Norden. Vi talar om en eftersläpning på miljardnivå, som har skapats av årtionden av för små resurser och åtstramning av resurserna.
Och vi ska inte glömma att finansieringsmodellen för de nya välfärdsområdena utarbetades år 2019. Efter det har världen och i synnerhet hälsovården prövats av en pandemi och i Europa pågår det anfallskrig som Ryssland startade för ett år sedan. De här krisernas inverkan på verksamheternas ekonomiska förutsättningar har på inget sätt kunnat beaktas vid skapandet av välfärdsområdenas finansieringsmodell.
Välfärdsområdenas finansiering måste absolut tryggas, så att vi överhuvudtaget har fungerande social- och hälsovårdstjänster i fortsättningen och att vi ens kan eftersträva en nordisk nivå.
Punkt två: spelregler. Inom social- och hälsovårdsbranschen behövs effektiv lagstiftning som styr produktionen av tjänster samt deras säkerhet och kvalitet. Lagar måste även följas, det borde vara självklart. Här finns tyvärr en del att förbättra. Till exempel visade krisen inom äldreomsorgen för några år sedan allvarliga brister och försummelser inom äldrevården.
Vårdgarantins gränser överskrids både här och där. Och nyligen uppenbarade sig allvarliga förseelser kopplade till vårdbiträden som genomförde läkemedelsbehandling utan tillstånd. Det finns alltså utrymme för effektivering såväl i myndighetstillsynen som i följderna för försummelser och förseelser.
Spelregler och lagstiftning omfattar även utvecklande av lagstiftningen. Under nästa mandatperiod behövs detta exempelvis i främjandet av lönejämställdhet. Likalönsprogram har nu funnits i 17 år och lönejämställdheten har gått framåt i snigelfart. Programarbetet har inte gett något resultat. Därför måste även lagstiftarna ta tag i detta under nästa regeringsperiod.
Den tredje och kanske allra viktigaste punkten är kompetent personal. KEVA:s nya arbetskraftsprognos, som publicerades i onsdags, är ingen rolig läsning. Bristen på vårdare är enorm – både hos oss och globalt. Utan utbildad personal inom social- och hälsovårdsbranschen samt småbarnspedagogiken är det inte möjligt att ordna dessa tjänster.
Ni som får en plats på Arkadiabacken förstår säkert mer än väl att man måste hålla fast de nuvarande förmågorna med näbbar och klor genom att förbättra lönesättningen och arbetsförhållandena!
Vi behöver även andra knep. Exempelvis arbetskraftsinvandring, användning av digitala tjänster och teknologi samt vettig arbetsfördelning, så att yrkesutbildad personal kan koncentrera sig på de uppgifter som de är utbildade för. Arbete och utmaningar finns det alltså gott om.
Fungerande offentliga social- och hälsovårdstjänster samt småbarnspedagogik gör det möjligt för övriga samhället att fungera ostört och vid kriser har de en nyckelroll även gällande försörjningsberedskapen.
Du som blir vald till riksdagen: på dina axlar vilar ett ovanligt stort ansvar för social- och hälsovårdstjänsternas samt småbarnspedagogikens framtid!