Att reglera genom lag är inte samma sak som tillåtande rättspraxis
I Sverige är politiska strejker tillåtna och det har inte föreskrivits någon maximal längd på dem i lag eller någon annanstans. Fackföreningarna planerar och beslutar själva om varaktigheten av sina åtgärder, om sådana ordnas. Om arbetsgivarsidan anser att en politisk strejk är överdimensionerad och startar en rättsprocess om den, bedömer den svenska Arbetsdomstolen arbetskonflikten som en helhet. Strejkens längd är endast en av de faktorer som ska beaktas. Det har även betydelse vad man motsätter sig genom strejken. I Finland föreslår regeringen att en ovillkorlig gräns på 24 timmar som inte kan överskridas ska stiftas i lag.
Man kan inte nog betona skillnaden mellan att i lag slå fast en strejks längd i timmar och en helhetsprövning från fall till fall. Internationella avtal förutsätter att staten skyddar strejkrätten som en fråga som hör till fackförbundets prövnings- och beslutanderätt, eftersom det är fråga om utnyttjande av arbetstagarnas mänskliga rättigheter, i sista hand utnyttjande av åsiktsfriheten och yttrandefriheten. Detta skyddande av fackförbundens beslutanderätt har även högsta domstolen ofta betonat som en tolkning av de internationella avtal som är bindande för Finland, senast i avgörandet HD 2023:95.
Att begränsa strejkers längd genom lag är auktoritär maktutövning och begränsning av de medborgerliga fri- och rättigheterna. Något sådant har inte genomförts vare sig i Sverige eller något annat nordiskt land. Genom att godkänna lagen skulle Finland bli det enda landet i EU där den maximala längden på politiska strejker anges i lagen.
I Sverige har strejkrätten ändrats på annat sätt, men man har velat låta bli att reglera de politiska strejkerna
I Sverige ändrades lagen om strejkrätten 2019. Vid beredningen av ändringen påpekade den svenska Arbetsdomstolen att man kan läsa lagförslaget så att man genom lag begränsar politiska strejkers tillåtlighet. Därför konstaterades det i motiveringen till den färdiga lagen att politiska strejkers tillåtlighet inte ändras på något sätt genom lagen. Sveriges riksdag har alltså för bara några år sedan behandlat frågan om begränsning av politiska strejker genom lag och uttryckligen sagt att den inte vill göra det. I Finland håller man på att göra på helt motsatt sätt. Med tanke på detta är det skrattretande att förklara att motsvarande ändringar har gjorts redan tidigare i Sverige eller att Finlands lagförslag skulle ha något att göra med regleringen i Sverige.
Om regeringens förslag om en 24-timmars gräns i Finland upptas i lagen, kommer längden på politiska strejker att bli en politisk fråga i Finland även framöver. Vill vi verkligen upprepade gånger se ändringsförslag i sådana här frågor som valtema, när en del vill förlänga och en del förkorta de tidsgränser som anges i lagen? Detta händer inte i Sverige när det inte finns några gränser att föreslå ändringar i.
I Finland skulle begränsningarna gälla situationer som i Sverige inte begränsas alls
Enligt svensk rättspraxis begränsas politiska strejker över huvud taget endast när kollektivavtalet är i kraft (till exempel svenska Arbetsdomstolens dom nr 2003:25, där påståendena om en maximal längd på politiska strejker på 1–2 timmar saknade betydelse). I Finland föreslås i lagen en gräns på 24 timmar även i situationer där kollektivavtalet inte är i kraft. Den reglering som föreslås i Finland har alltså inget att göra med motiveringen att arbetsgivaren köper arbetsfred genom kollektivavtalet.
Exempel: År 2022 befann sig Tehys medlemmar som omfattades av SH-avtalet mer än sju månader i ett så kallat avtalslöst tillstånd efter att det gamla avtalet löpt ut och innan det nya avtalet hade ingåtts. I denna situation skulle politiska stridsåtgärder enligt finsk lag ha varit begränsade till 24 timmar, men inte i Sverige.
I Finland skulle ett godkännande av den nu föreslagna lagen även leda till att längderna på olika strejker på grund av samma politiska beslut skulle räknas samman. Detta skulle göra Finlands rättsläge osäkert och mångtydigt. I Sverige är det ett okänt fenomen att längderna på olika stridsåtgärder räknas samman. Även om gränsen på 24 timmar försvaras med tydlighet, skulle oklarheten och osäkerheten öka även till följd av att man måste bedöma huruvida en viss strejk är politisk eller inte. I Sverige görs ingen sammanräkning och det finns inget behov av tolkningar, eftersom ingen maximal längd har föreskrivits.
Exempel: Hösten 2022 stiftade riksdagen själv den så kallade patientsäkerhetslagen, som begränsar strejkrätten inom social- och hälsovårdsbranschen. Skulle strejker inom social- och hälsovårdssektorn för att göra motstånd mot en sådan här lag ha varit politiska strejker som i lag begränsats till 24 timmar eller skulle det ha varit fråga om tillåtna strejker utan begränsningar som gäller rättigheterna för de anställda inom social- och hälsovårdssektorn?
Om någon annan yrkesgrupp hade ordnat stödstridåtgärder till stöd för en sådan strejk inom social- och hälsovårdssektorn, skulle dessa stödstridåtgärder ha varit lagliga eller olagliga?
I Finland skulle flera plikter dömas ut för en politisk strejk
I och med lagändringen skulle de politiska strejker som anges som olagliga i Finland i värsta fall leda till överlappande plikter utdömda av olika domstolar. Frågan har behandlats närmare i ett blogginlägg av Tehys jurist Inka Lehtinen, Vill regeringen ha arbetsro eller kaos? Även i detta avseende skulle skillnaden jämfört med Sverige vara enorm.
Exempel: Inom kollektivavtalsbranscherna inom den privata sektorn som Tehy företräder finns det både arbetsgivare som hör till ett arbetsgivarförbund och icke-organiserade arbetsgivare. Om man inom dem genomförde politiska strejker som i stor utsträckning berör branschen och arbetsgivarsidan ansåg att de strider mot tidsgränsen på 24 timmar, skulle det leda till en rättegång i arbetsdomstolen för organiserade arbetsgivare och en eller flera rättegångar i tingsrätter för icke-organiserade arbetsgivare. I dessa skulle separata plikter till ett minimibelopp av 10 000 euro vardera dömas ut.
Är det bra med tanke på finska statens ekonomi att samma strejkmål behandlas samtidigt i olika domstolar? Knappast. På detta sätt skulle domstolsväsendets knappa resurser bindas till en enda fråga alldeles i onödan.
Regeringen har gjort gällande att en plikt på 10 000–150 000 euro är ett rimligt belopp som är förenligt med internationella avtal, men inte heller detta argument stämmer, eftersom plikter skulle kunna dömas ut flera gånger för samma politiska strejk, och utöver plikterna tillkommer ännu rättegångskostnaderna för varje rättegång.
Regeringen hävdar att den vill få upp den finska lagstiftningen till samma nivå som i Sverige. Som det har visats ovan stämmer detta inte. De begränsningar av politiska strejker som nu föreslås i lagen i Finland har inget att göra med Sverige eller något annat nordiskt land.