Intensivvårdssjukskötarens väg till behörig intensivvårdssjukskötare är lång. En del vill bli intensivvårdssjukskötare redan under studierna, medan andra arbetar med annat inom branschen innan de blir intensivvårdssjukskötare. Du blir inte intensivvårdssjukskötare på ett ögonblick, och du kan aldrig säga att du är färdig.
Utvecklingen inom läkarvetenskapen, vårdarbetet och teknologin ser till att det finns saker att studera och lära sig under hela karriären.
Redan som ung sjukskötarstuderande visste jag att jag ville bli intensivvårdssjukskötare. Att arbetet är mångsidigt, intressant och snabbt samt innebär en möjlighet till ständigt lärande fascinerade mig. Under de fördjupande praktikperioderna arbetade jag på intensiven och visste att jag hade kommit rätt.
Hurdan karriärstig hade jag och hurdana utbildningar deltog jag i? Introduktionen varade sex veckor, varefter jag arbetade i par med en annan intensivvårdssjukskötare i några veckor.
Efter omkring ett halvt år var det dags för den fördjupande introduktionen. Då arbetade jag tillsammans med mitt arbetspar med lite mer krävande patienter några dagar.
I början av min karriär deltog jag i fördjupande introduktionskurser i intensivvård som arbetsgivaren bekostade, bland annat om andning, blodomloppet, specialfrågor inom intensivvården och etik.
Under min karriär deltog jag i många olika slags kompletterande utbildningar av olika längd som arbetsgivaren erbjöd. Jag deltog i bland annat en utbildning i återupplivning, flera utbildningar i läkemedelsbehandling, avdelningens egna utbildningsdagar, utrustningsutbildningar, simuleringsövningar, utbildningar i brandsäkerhet och så vidare. Listan över utbildningar skulle kunna göras oändlig.
Jag sökte även själv aktivt information och undersökningar om nya arbetsformer. Att vidareutbilda sig och bli antagen till arbetsplatsens utbildningar berodde ibland på ens egen aktivitet. De kontinuerliga studierna och det kontinuerliga lärandet pågick under hela min karriär.
Intensivvården är ett speciellt specialområde i det avseendet att de kompletterande utbildningarna nästan helt och hållet består av utbildningar på arbetsplatsen som arbetsgivaren tillhandahåller. Genom det säkerställs att det på varje skift finns tillräckligt med kompetenta arbetstagare och att patientsäkerheten garanteras med rätt kompetens.
Vad skulle jag ha behövt? Jag skulle ha behövt en karriärmodell för att synliggöra hela personalens kompetens. Jag skulle ha velat se bedömningskriterier per arbetsenhet, vilka skulle ha gjort det möjligt att utvecklas och avancera i karriären. Jag skulle även ha önskat att karriärutvecklingen hade synts i lönekuvertet, eftersom utbildningarna, de särskilda ansvarsområdena och utvecklingsprojekten inte gav mer lön.
Enligt utredningen Teho- ja tehovalvontaosastoilla työskentelevien tehohoitajien koulutus, perehtyminen ja osaaminen (Utbildningen och introduktionen av samt kompetensen hos intensivvårdssjukskötare som arbetar på intensivvårds- och intensivövervakningsavdelningar) som Tehy nyligen publicerade använder endast 16 procent av intensivvårds- och intensivövervakningsavdelningarna en karriärmodell, och få fick mer lön för sin specialkompetens. Ökat ansvar och ökad kompetens borde synas i lönen, som i sin tur skulle öka intensivvårdsarbetets dragnings- och hållkraft.
Vad skulle intensivvårdssjukskötare Tiina säga i dag till en ny blivande kollega, som funderar på en karriär inom intensivvården?
För att bli en sakkunnig intensivvårdssjukskötare krävs lång introduktion och utbildning under hela karriären. Intensivvården betraktas ofta som att göra trick, och den stora mängden teknologi och apparater innebär utmaningar för arbetet. Intensivvårdsarbetet består dock inte av konststycken och inte heller av mirakulösa tillfrisknanden som man ser i sjukhusserier, utan av hårt arbete, där patienten ges mer tid att tillfriskna. Alla tillfrisknar tyvärr inte.
Situationerna förändras ibland snabbt, och då måste du vara beredd att reagera. Det skadar inte heller med god stresstålighet. Intensivvårdsarbete är lagarbete.
Å andra sidan finns det även en mänsklig aspekt inom intensivvårdsarbetet, det vill säga möten med patienter och anhöriga, närvaro, stöd, rehabilitering samt framför allt ett gott vårdarbete av hög kvalitet.