Från och med april har vårdarna på ett effektivt sätt anmält alla situationer, där patientsäkerheten äventyrats till följd av vårdarbristen, till regionförvaltningsverken. Över 5 000 anmälningar har redan kommit in.
Vårdarbristen – som innebär för lite vårdare sett till antalet patienter på sjukhus och hälsovårdscentraler, inom äldreomsorgen och tandvården osv. – och de fall av äventyrande av patientsäkerheten som den orsakat verkar enligt arbetsgivarna inte vara ett problem som man borde reagera kraftigt på eller som man borde börja åtgärda. Sjukhusens ledning verkar oroa sig över patientsäkerheten endast under vårdarnas lagliga strejker. Då inleds en massiv kampanj för att svartmåla vårdarna.
Istället för att media lyfter fram arbetsgivarnas rafflande kommentarer om Tehys och SuPers helt lagliga strejker, skulle den fjärde statsmakten kunna ställa frågor till arbetsgivarna: På vilket sätt kommer sjukvårdsdistrikten och arbetsgivarfacken att förbättra vårdarnas löner och arbetsförhållanden nu och i framtiden? Varför sätter arbetsgivarna varje dag människoliv på spel genom för lite vårdarresurser?
Vi på Tehy har fått frågan varför vi riktar strejken mot intensivvården. Frågar man de mansdominerade branscherna varför de riktar sina strejker mot hamnarna eller pappersfabrikerna? Vi riktar strejken dit där var och en enkelt kan se att det finns en grov obalans mellan betydelsen av och kravnivån på vårdarnas arbete och lönen. Eller tycker du att en grundlön på 2 625 euro (i genomsnitt) är lämplig för ett arbete som håller finländarna vid liv? Samma snedvridna förhållande finns överallt inom vårdarbetet.
Inom social- och hälsovårdssektorn ger en strejk alltid upphov till utmaningar och oro för patienterna. Vårdarna vill inte strejka. Vårdarna vill ha ett avtal som gör det möjligt för dem att arbeta inom den bransch de älskar och att leva utan två arbeten eller ständigt övertidsarbete.
Vi på Tehy har också fått frågan varför centralstrejkkommittén meddelat att inga resurser ges för skyddsarbete denna gång. Resurser för skyddsarbete gavs under strejken våren 2022. Det räckte inte för arbetsgivarna. På våren krävde arbetsgivarna mer skyddsarbetskraft än normalt på arbetsskiften med hänvisning till patientsäkerheten. För skyddsarbetet krävdes då alltså fler anställda än normalt på arbetsskiften under till exempel den gångna sommaren. Minister Lindén skyndade till undsättning, beredde en patientsäkerhetslag och omintetgjorde genom sitt agerande vårdarnas lagliga strejk.
De strejkbelagda enheterna är denna gång mycket begränsade. Ministeriet har meddelat att ingen patientsäkerhetslag är under beredning. Det antyder att även den ansvariga ministern är av den åsikten att patientsäkerheten inte äventyras på grund av strejkerna.
Strejker är aldrig ett självändamål. Ingen vill med vett och vilja ordna en strejk. Det enda syftet med strejkerna är att få fart på förhandlingarna och få ett avtal till stånd.
Vårdarnas arbete är livsviktigt och för det ska tillräcklig lön betalas, med tanke på hur krävande arbetet är. Nästan samtliga regeringspartier meddelade i januari i sina kampanjer inför områdesvalet att vårdarnas löner och arbetsförhållanden måste ses över. Lönerna och arbetsförhållandena kan i många fall förbättras endast genom kollektivavtalsbestämmelser. Åtgärderna kräver pengar. Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT har genom Markku Jalonen meddelat också i offentligheten att det inte finns några pengar.
Vårdarnas strejker under hösten genomförs om det inte blir något avtal. Det blir inget avtal om inte lönerna och arbetsförhållandena förbättras. För det behövs pengar. Den enkla sanningen är att förhandlingarna vid riksförlikningsmannens bord inte framskrider om inte staten garanterar ekonomiska resurser för avtalet.
Välfärdsområdena inleder sin verksamhet vid årsskiftet. Finlands regering kan inte längre säga att den inte blandar sig i arbetsmarknadsfrågor. Finska staten finansierar i praktiken arbetsgivarna om fyra månader. Och det är minsann till statsmakten som detta stora samhälleliga problem – att lösa vårdarbristen – hör.