Flextid innebär att arbetstagaren inom överenskomna ramar själv får bestämma när arbetsdagen börjar och slutar. Systemet innebär att arbetstagaren kan förlänga eller förkorta den regelbundna dygnsarbetstiden inom givna ramar.

Flextid kräver alltid ett avtal mellan arbetstagaren och arbetsgivaren. Avtalet kan vara tidsbestämt eller gälla tills vidare. Om man ingår ett avtal om flextid som gäller tills vidare, bör man samtidigt avtala om hur avtalet kan sägas upp och hur lång uppsägningstiden ska vara.

När man avtalar om flextid kan man samtidigt avtala om

  • fast arbetstid (t.ex. 9–15)
  • ramarna för dygnsarbetstiden (t.ex. 6.30–9 och 15–17.30)
  • schemaläggningen av vilotiderna (matrast när arbetsgivaren vill/vid en fast tidpunkt)
  • hur mycket den regelbundna arbetstiden maximalt kan över- eller underskridas.

Om arbetsgivaren ber arbetstagaren att arbeta övertid, är arbetstagaren inte skyldig att förlänga sin regelbundna arbetstid inom ramarna för flextiden. Övertidsarbete uppstår då det arbete som utförts på arbetsgivarens initiativ överskrider den kollektivavtalsenliga gränsen för dygnsarbetstid (i regel 8 h).