Arbete och sociala medier

Arbetsgivaren har rätt att leda arbetet och bestämma hur arbetstiden ska användas. Det är alltid arbetsgivaren som bestämmer om arbetstagaren får använda sociala medier under arbetstid. Kontrollera saken med din chef.

Sociala medier omfattas av samma regler som samhället i övrigt. Med stöd av yttrandefriheten har var och en rätt att uttala och ta emot uppfattningar och åsikter utan att någon hindrar det. Yttrandefriheten är ändå inte obegränsad, eftersom lagstiftningen ställer upp begränsningar för den.

Den största begränsningen är lojalitetsskyldigheten i arbetsavtalslagen, enligt vilken arbetstagaren inte avsiktligt får orsaka arbetsgivaren skada. Arbetsavtalslagen begränsar också att man talar om företagshemligheter och lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården förbjuder spridning av patientuppgifter. Man får exempelvis inte dela patientuppgifter eller arbetsgivarens företagshemligheter i sociala medier. Om man vill kritisera sin arbetsgivare bör man göra det på ett sakligt sätt och undvika att sprida felaktig information eller gå till personangrepp. Man kan till exempel berätta om för långa arbetsskift och andra förhållanden på arbetsplatsen, förutsatt att uppgifterna är korrekta.

Man får berätta om förhållandena på arbetsplatsen, så länge uppgifterna stämmer. Man kan till exempel berätta att arbetsskiften är för långa eller att man inte får de vilopauser som behövs. Om det däremot finns värdeladdningar i ens åsikter – till exempel om en chef som går att identifiera beskrivs som okunnig – är man redan i en gråzon.

I sociala medier uppstår ofta problem när en text sprids till fler människor än vad den som skrivit den ursprungligen tänkt. Detta kan ske exempelvis när en medlem i en sluten grupp vidarebefordrar ett meddelande. Den som skrivit texten är ansvarig för den även i en sådan situation, och även en text som publicerats i en sluten grupp kan leda till konsekvenser.

Arbetsgivaren kan inte förbjuda arbetstagaren att ge intervjuer eller att kontakta medier, även om det i arbetsavtalet finns en anteckning om tystnadsplikt eller arbetsgivaren uppmanar arbetstagarna att hänvisa alla mediekontakter till en viss person.

När det gäller information som ges till allmänheten gäller samma regler som på sociala medier: informationen måste vara korrekt. Man kan berätta om sina egna upplevelser, men man ska tydligt föra fram att det är fråga om en arbetstagares personliga åsikt, inte arbetsgivarens syn. Patientuppgifter och företagshemligheter får inte lämnas ut, och man får inte medvetet försöka skada arbetsgivaren. Kritik mot arbetsgivaren ska framföras sakligt, och man ska undvika felaktigheter och personangrepp.

I första hand ska man försöka lösa och behandla missförhållanden och problem på arbetsplatsen. Om problemen inte kan lösas på arbetsplatsen, kan man göra en anmälan om saken till myndigheterna. Om klient- och patientsäkerheten äventyras eller om servicen inte är av hög kvalitet, har välfärdsområdena ansvar för egenkontrollen av de tjänster som de ordnar och producerar.

Regionförvaltningsverken och Valvira fungerar som myndigheter för laglighetskontroll inom social- och hälsovården, och de kan ingripa i verksamheten om välfärdsområdets eller serviceproducentens egenkontroll inte fungerar tillräckligt bra. Även arbetarskyddsmyndigheten övervakar verksamheten på arbetsplatserna.

Arbetstagarambassadörer finns numera även på arbetsplatser inom social- och hälsovården. En arbetstagarambassadör berättar om sitt arbete och sin arbetsgivare på sitt konto i sociala medier. Arbetsgivaren har ofta ordnat utbildning om kommunikation i sociala medier och fastställt spelregler.

Ur arbetsgivarens perspektiv kan arbetstagarambassadörerna vara ett effektivt sätt att öka organisationens synlighet och förbättra bilden av arbetsgivaren. Det är ändå viktigt att se till att aktiviteten i sociala medier inte blir ett oavlönat extra måste för arbetstagaren. Att stödja arbetsplatsens kommunikation i sociala medier kan vara meningsfullt och nyttigt, men det ska vara frivilligt och ersättas på lämpligt sätt.

Tehys ståndpunkt är klar: arbetsgivaren ska inte förvänta sig att arbetstagarna sköter kommunikationsuppgifter utan ersättning eller på sin fritid. En arbetstagarambassadörs uppgifter ska kunna skötas under arbetstid och ska även berättiga till ekonomisk ersättning.