Låt oss gå tillbaka ett par vårar i tiden. Avtalsperioden för social- och hälsovårdens arbets- och tjänstekollektivavtal hade gått ut i slutet av februari 2022 och förhandlingarna om ett nytt kollektivavtal var i dödläge. För att påskynda avtalsförhandlingarna hade Tehy utlyst ett övertids- och skiftbytesförbud i Kymsote (Samkommunen för social- och hälsovårdstjänster i Kymmenedalen), vilket innebar att de anställda bara gjorde sina ordinarie arbetsskift. Vid något tillfälle strejkade man inte i Kymsote.
Under arbetstagarnas arbetskonflikt lät Kymsote som arbetsgivare under april–oktober 2022 utföra nödarbete sammanlagt 28 gånger. I nästan samtliga fall var det fråga om att en arbetstagare som hade anvisats till arbetsskiftet hade insjuknat. Ofta var det fråga om att en anställd insjuknade. Med undantag för ett enda fall ansåg den myndighet som övervakar efterlevnaden av arbetstidslagen att nödarbete hade utförts i strid med lagen.
Den övervakande myndigheten ansåg att nödarbetet utfördes i strid med lagen.
Enligt Regionförvaltningsverket kan personalens frånvaro betraktas som sådana regelmässiga händelser som arbetsgivaren ska förbereda sig på i sin normala verksamhet. Även om själva frånvaroanmälan skulle komma till arbetsgivaren plötsligt eller oförutsett, ska arbetsgivaren planera sin verksamhet så att konsekvenserna av dessa händelser kan åtgärdas utan att nödarbete utförs.
Arbetstagarnas stridsåtgärder efter kollektivavtalets slut kunde inte heller komma som en överraskning för arbetsgivaren och arbetsgivaren borde ha förberett sig på detta i förväg. Kymsote anmälde nödarbetena till tillsynsmyndigheten först i oktober, trots att de första nödarbetena hade utförts redan i april och anmälan enligt lag ska göras utan dröjsmål. Personalens representant hördes inte heller på behörigt sätt, trots att detta enligt lag är arbetsgivarens skyldighet.
Genom att göra detta såg arbetsgivaren till att den myndighet som övervakade lagen inte kunde förbjuda omotiverat nödarbete och avbryta arbetet för att förhindra arbetskonflikt. Både Regionförvaltningsverket och Tehy gjorde brottsanmälningar för Kymsotes lagstridiga verksamhet.
Förslaget låter väldigt främmande i en demokratisk europeisk rättsstat.
Nu har regeringen för avsikt att legalisera en sådan arbetsgivares verksamhet. Regeringens syfte är att säkerställa att arbetstagare genom att låta utföra nödarbete kan tvingas till arbete i en situation där de utnyttjar sin grundlagsfästa rätt att söka förbättring av löner och arbetsvillkor i sista hand genom stridsåtgärder. I juristens öron låter denna regeringsproposition mycket främmande i en demokratisk europeisk rättsstat.
Hur är det med effekterna av permitteringar och uppsägningar?
För medborgarna medför arbetskonflikterna visserligen en obehaglig men övergående olägenhet för vardagen. Kanske är det någon som stöder de strejkande arbetstagarnas strävanden. Hur är det då med de exceptionellt stora permitteringarna och uppsägningarna i välfärdsområdena för år 2025. Har de ingen inverkan på medborgarnas tillgång till social- och hälsovårdstjänster?
Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT:s årliga enkät till kommunerna och välfärdsområdena visar att de permitteringar som förutses för detta år är exceptionellt stora. De berör över fyra procent av kommunernas och välfärdsområdenas personal, det vill säga cirka 18 500 personer. I kommunerna permitteras i år cirka 2 600 personer och i välfärdsområdena cirka 15 900, medan antalet permitterade ännu i fjol var tre gånger färre i välfärdsområdena. I år räknar man också med fler uppsägningar än vanligt.
De planerade permitteringarna för 2025 berör över fyra procent av kommunernas och välfärdsområdenas personal.
Till exempel i Södra Österbottens välfärdsområde vid Seinäjoki centralsjukhus, som är ett sjukhus med omfattande jour, har man meddelat om två dagars sparpermitteringar på operationsavdelningen på valborgsmässoafton 30.4 och dagen efter första maj 2.5.2025.
De anställda har med fog varit oroliga för hur patientsäkerheten ska kunna garanteras om permitteringen gäller en av de livligaste finländska högtiderna. Någon tjänsteinnehavare som förstår ironi, kanske fortfarande kommer på idén att dra ett nödarbetskort ur bakfickan.
För närvarande håller lagstiftaren på att stifta en lag där det föreskrivs att de anställda ska vara tvungna att arbeta för patientsäkerhetens skull, men det verkar inte finnas någon skyldighet för välfärdsområdena själva att garantera patientsäkerheten. Tvärtom utsätts välfärdsområdena för allt hårdare åtstramningsåtgärder.
Ur patienternas synvinkel torde det inte spela någon roll om de anställda är borta från arbetet på grund av att arbetsgivaren permitterat dem eller om strejken är laglig. Lagstiftaren ser dock problemet endast i det senare.
