Petteri Orpos regering vill ändra lagen så att ett avtal för en visstidsanställning i fortsättningen skulle grundlöst kunna upprättas för högst ett år. Förändringen motiveras med en sänkning av rekryteringströskeln och sysselsättningsnyttorna.
För närvarande varar endast en femtedel av alla avtal om visstidsanställning i minst ett år och det ska finnas en grund till varje visstidsanställning. Om regeringen genomför denna förändring, förlänger den varaktigheten för avtalen om visstidsanställning, ökar mängden visstidsanställd arbetskraft och ökar osäkerheten kring utkomsten. Detta förändrar medborgarnas beteende till allt mer försiktigt och det är skadligt för Finland, men det är det oundvikliga priset för den här politiken.
Redan nu agerar endast en femtedel av dem som har visstidsanställning på det här sättet av egen vilja, vilket framgår av Statistikcentralens arbetskraftsundersökning. Den vanligaste orsaken till korttidsjobb är bristen på fast arbete.
Inom den offentliga sektorn är andelen visstidsanställningar dubbelt så stor som inom den privata sektorn. Under 2024 hade 12,7 procent av arbetstagarna inom den privata sektorn en visstidsanställning, men inom den offentliga sektorn var den motsvarande siffran hela 23,5 procent. Fragmenterat arbete och de medföljande problemen berör med andra ord i synnerhet anställda inom den offentliga sektorn, varav merparten är kvinnor.
Graviditetsdiskriminering skulle öka ytterligare
Avtal om visstidsanställning betonas i Finland till början av karriären. Närmare 60 procent av alla kvinnliga visstidsanställda är under 34 år gamla. I det livsskedet förekommer särskild oro för arbetets kontinuitet efter graviditet och familjeledighet, och denna osäkerhet betonas bland visstidsanställda.
Av dem med fast anställning under sin graviditet har 18 procent av respondenterna stött på diskriminering på grund av graviditet eller familjeledighet, vilket är för mycket. Beträffande visstidsanställda är motsvarande siffra hiskeliga 44 procent! Den vanligaste upplevelsen av graviditetsdiskriminering i Finland är att visstidsanställningen inte får fortsättning. Ändringen som regeringen eftersträvar skulle ytterligare förvärra denna redan skamliga situation.
Arbetsgivarnas drastiska besparingar har annars också belyst den svaga anställningssäkerheten i visstidsanställningar. När man ska minska på arbetsstyrkan, hamnar visstidsanställda först i eldlinjen. Tehyiter känner av denna osäkerhet, då näst intill alla har gått igenom samma karusell med visstidsanställningar eller befinner sig ännu mitt uppe i den.
Förändringen skulle öka osäkerheten betydligt
När beslutsfattarna begrundar de lägre födelsesiffrorna, konsumenternas försämrade förtroende och den nedåtgående trenden i bostadsköp, vore det klokt att öka förtroendet till utkomstens kontinuitet för dem som drömmer om familj och ägarbostad. Nu håller man på att göra precis tvärtom.
Förändringen skulle även försämra fastanställdas möjligheter att avancera i karriären och byta arbete. Det skulle vara föga troligt att arbetsgivare framöver skulle anställa någon i en fast anställning med sex månaders prövotid, om de kan anställa någon för en ett år lång visstidsanställning i stället för prövotiden.
Vi lever i en tid där varje person i Finland redan upplever tillräckligt med osäkerhetsfaktorer och dessa behöver nu minskas. Om Orpos regering vore smart, skulle den sätta finansieringsstrukturerna för social- och hälsovårdstjänsterna i skick och ge aktörer inom branschen arbetsro, vilket skulle medföra trygghet både för branschens arbetstagare och dess arbetsgivare. Om regeringen är riktigt klok, skulle den förstå att man inte bör öka löntagarnas osäkerhet om kontinuiteten beträffande sina utkomster.
Projektet som strävar till att underlätta ingående av avtal om visstidsanställning i lag är ogenomtänkt och bör inte genomföras.
